Europeiska unionen är ett unikt politiskt projekt som har bidragit till fred, stabilitet och välstånd på den europeiska kontinenten under drygt 70 år.
Europeiska unionen (EU) är en unik politisk och ekonomisk union av 27 medlemsländer som sträcker sig över den europeiska kontinenten. Sedan grundandet efter andra världskriget har unionen genomgått en dramatisk utveckling, från en ekonomisk gemenskap till en allt mer politiskt integrerad union som idag spelar en central roll på den globala arenan.
Idén om en enad europeisk kontinent har funnits sedan lång tid tillbaka, men det var först efter andra världskriget som konkreta steg togs mot att förverkliga den. Krigets fasor hade blottat behovet av ett närmre samarbete mellan Europas länder för att undvika framtida konflikter och skapa en varaktig fred.
1951 grundades Kol- och stålunionen, där sex länder - Frankrike, Västtyskland, Italien, Belgien, Nederländerna och Luxemburg - gick samman för att reglera produktionen och handeln av kol och stål. Detta blev startskottet för den europeiska integrationsprocessen.
Denna stegvisa integration har präglats av både framsteg och bakslag. Kriser som eurokrisen och Brexit har visat på de utmaningar som unionen står inför, men också på dess förmåga att hantera svåra situationer.
Europeiska unionen har en unik institutionell struktur som kombinerar överstatliga och mellanstatliga element. De viktigaste institutionerna är:
Parlamentet är EU:s enda direkt folkvalda institution och utgör den lagstiftande makten tillsammans med Europeiska unionens råd. Parlamentets ledamöter väljs vart femte år i direkta val.
Rådet är den institution där medlemsländernas regeringar är representerade. Det är den viktigaste beslutsfattande institutionen och antar lagar tillsammans med parlamentet.
Kommissionen är EU:s verkställande organ. Den har monopol på lagstiftningsinitiativ och ansvarar för att genomföra och övervaka EU-lagstiftningen.
Domstolen säkerställer att EU-rätten tillämpas korrekt. Den har behörighet att avgöra tvister mellan medlemsländer, EU-institutioner och medborgare.
Beslutsprocessen i EU präglas av en balans mellan medlemsländernas intressen och unionens gemensamma mål. I många frågor krävs enhällighet i rådet, medan andra beslut fattas med kvalificerad majoritet. Europaparlamentet har fått en allt starkare roll i lagstiftningsprocessen över tid.
Europeiska unionen har en bred verksamhet som sträcker sig över en mängd politikområden. Några av de viktigaste är:
En av EU:s grundpelare är den inre marknaden som möjliggör fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer mellan medlemsländerna. Detta har bidragit till ekonomisk tillväxt och ökad konkurrenskraft.
Euron infördes 1999 och delas idag av 19 av EU:s medlemsländer. Europeiska centralbanken ansvarar för penningpolitiken i euroområdet. EU:s ekonomiska samordning syftar till att säkerställa finansiell stabilitet.
EU:s gemensamma jordbruks- och fiskeripolitik reglerar produktionen, handeln och stöd till dessa sektorer. Målet är att trygga livsmedelsförsörjningen och landsbygdens utveckling.
EU har ambitiösa miljö- och klimatmål och driver en aktiv politik för att minska utsläppen av växthusgaser, främja förnybar energi och skydda den biologiska mångfalden.
Unionen samarbetar för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet, terrorism och illegal invandring. Schengensamarbetet har avskaffat inre gränskontroller mellan de flesta medlemsländer.
EU agerar allt mer som en enad global aktör genom sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Unionen är världens största handelsblock och spelar en viktig roll i internationella förhandlingar.
Trots stora framgångar står Europeiska unionen inför flera komplexa utmaningar:
Trots dessa utmaningar finns det också stora möjligheter för EU: